Hej! Mitt namn är Lisa Wahlgren. Jag är 23 bast och lyckligt gift med jobbet.

Träning har funnits i mitt liv sedan 3 års ålder i alla möjliga former. Fotbollen vad det som jag fastnade för och höll på med tills jag föll pladask för skivstänger och svettlukten på gym.

Direkt efter gymnasiet hade jag bestämt mig för att jag ville hjälpa människor att må bättre. Kroppen fascinerade mig och sjukvården var det självklara valet just då. Dock tog livet en hastig vändning och vägen jag så tydligt satt upp för mig själv försvann. Första gången på väldigt länge visste jag varken ut eller in. Jag var tom på energi och driv. Det var då träningen kom in i bilden och räddade mig.

Min tid på gymnasiet hade gett mig den dåliga ursäkten ”jag har inte tid”. Min kropp var tyngre , stel och kraftlös.  Ung och oerfaren som jag var tog jag hjälp av en coach för att träna bort mina kilon som smugit sig på vid utebliven träning. De första veckorna mådde jag som en gud. Från att aldrig ha ätit frukost eller rört mig mer än efter en boll hittade jag nya, roliga och bättre vanor i vardagen. Jag fick tillbaka min styrka i kroppen och mitt psyke blev starkare. Styrketräning som innan sett så tråkig ut blev intressant.  Allt var så enkelt när man åt rätt, fick resultat och var hög på endorfiner från träningen. Tyvärr blev detta inte något som höll i längden…

Min dåvarande coach satte mig på en strikt ”diet”. 1200kcal om dagen och träning sju dagar i veckan ( idioti!). Visst tappade jag mina kilon och fick ny motivation i vardagen. Han hade ju väckt tävlingsmänniskan i mig. Efter en tid började hungern komma och skador då kroppen inte fick vila. Eftersom jag åt så lite som jag gjorde fick kroppen inte heller vad den behövde. Tillslut kunde jag inte behålla födan.  Jag var för ung och oerfaren för att förstå redan från början att detta inte skulle hålla. Jag började äta vanligt igen med en hunger jag aldrig tidigare känt. Jag var hungrig konstant och kände aldrig någon mättnads känsla längre. Kilona ökade snabbt och på bara några veckor hade jag gått upp min vikt igen plus ett par kilon till.. och jag kunde inte hindra det. JAG VAR KONSTANT HUNGRIG.  Maniskt började jag dra ner på kalorierna och träna två gånger om dagen … vad som hade varit något sunt hade blivit osunt.

Mina tidigare planer med arbete i Afrika kom närmre och närmre och jag var rätt ängslig över att behöva byta land med annan mat och annat klimat. Frågor som ”vad ska jag äta?”, ”kommer jag kunna träna?” etc spökade i huvudet. Det blev inte som jag hade tänkt mig i Ghana. Min hunger följde med mig och träningen blev utesluten p.g.a. det varma klimatet. På tre månader ökade jag 13kg! Intentionen med livsstils förändringen försvann i processen.

När jag kom hem från Ghana hade jag bestämt mig för att tappa mina kilo och börja träna igen och jag hittade snabbt rytmen. Tyvärr den rytmen jag haft innan och den enda jag kände till. Extremt lite mat och träning sex dagar i veckan, dubbla pass helst. Jag blev svagare och svagare och min fettprocent ökade trots att siffran på vågen gick ner…

Tillslut förstod jag att jag nog behövde professionell hjälp igen. Denna gången valde jag något helt annat. Jag fick en PT som gav mig massor med mat (tro mig jag var livrädd jag skulle öka ännu mer i vikt) och styrketräning som passade mig . På bara några veckor blev jag starkare, hade mer energi under dagen, kunde träna mycket tyngre och min vikt höll sig. Men det som var den största ändringen för mig i slutändan var mitt psyke. Från att maniskt tänka på mat och träning som något dåligt stärkte jag mig själv och mitt psyke. Träningen gav mig en sån endorfin kick och än idag är jag lite av en endorfinjunky (i rätt mäng dock). Då och där förstod jag konceptet ”balans”. Med rätt verktyg och rätt person på rätt plats kan små saker göra enorm skillnad.  Förståelsen för varför jag tränar och äter som jag gör blev tydlig. Om jag ger kroppen 100% så kommer den ge mig 150% tillbaka.

Resan har inte varit lätt men så lärorik. Idag tänker jag inte på mat som en fiende längre, jag hetsäter inte och svälter mig inte heller. Jag är tacksam för att min kropp är stark, frisk och orkar med min vardag. Jag försöker ge den så bra förutsättningar som möjligt och inte tvärtom.  Jag brinner för träning och hälsa i alla dess former, men lite extra för tung tyngdlyftning och gröt. Idag kan jag behålla drömmen om att hjälpa människor men med lite andra verktyg. Istället för sjukvård så blev det friskvård.  Jag vet om att resten av mitt liv kommer cirkulera runt träning på ett eller annat sätt. Men det kommer vara mitt val och ett val jag alltid kommer välja av rätt anledningar.

Jag har gjort alla fel man kan göra, känns det som, men samtidigt lärt mig mycket av dem. Kanske kan jag med detta bli rätt person på rätt plats för andra?

/ Lisa

Följ mig gärna på @lisaawahlgren för mer inspiration..

Pin It on Pinterest

Share This